Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Kap. IV. Carl Frisk i jungfruburen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
- 48 -
- Den sårade officern . . .
- Nå?
- Han är ....
- Döende kanske?
- Nej, det tror jag inte; men . . .
– Hvarför är du så förvirrad? Tala, kära Frida! Hvad
har du att frukta af din far? Är jag inte längre värd ditt
förtroende?
- Jo, fader!
- Hvarför tvekar du då att säga ut, hvad du har på
hjärtat?
- Jag fruktar att såra dig.
- Mig? På hvad sätt? Af hvad anledning?
- Jag fruktar, du skall vredgas, då du får veta . . .
- Hvad?
- Den unge officeren är ...
- Lemmalytt kanske.
- Nej!
- Hvad dä?
- O, Gud! Jag kan inte säga det.
- Jag förstår dig inte! Nu befaller jag dig att tala.
- Vredgas ej, fader! Han är ... är ... inte tysk!
- Hvad betyder det, kära barn! Han är då en af våra
italienska bröder! Lika godt!
- Nej, fader! Han är - svensk!
- O sancta Maria, mäter dei! utropade munken görande
korstecknet och fattande om sitt radband.
Mäster Josef blef några ögonblick alldeles tyst. Hans
läppar darrade, liksom om han velat tala men inte kunde få
fram något ord. Hans hy blef askgrå och hela hans kropp
skälfde. Slutligen utropade han:
- Svensk?
- Ja fader! svarade jungfru Frida.
- Säg, att du misstagit dig, flicka! skrek han med af
vrede skälfvande stämma.
- Jag har ej misstagit mig, fader!
- En svensk, en kättare under mitt tak! utropade pistol-
smeden med alltjämt stegrad vrede. Gud och helgonen för-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
