Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Kap. IV. Carl Frisk i jungfruburen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
- 53 -
Hans ögon voro slappa liksom hans drag och det såg ut,
som om han hade åldrats på den stund, som han varit inne-
sluten tillsammans med patern i rummet innanför verkstaden.
- Fritz, sade han till en af gesällerna, spring upp på högan-
loftet och tillsåg min dotter att komma hit ned, om hon kan
lämna den sjuke. Men gå tyst, att du inte må störa honom.
Fritz såg förundrad först på mästaren och sedan på pater
Myosotis, på hvars torra läppar ett infernaliskt leende hvi-
lade och upplyste hans pergamentfärgade kinder.
- Har du förstått mig? frågade mäster Josef, då Fritz
dröjde.
- Ja, mästare, svarade denne liksom uppvaknad ur en
dröm och lämnade verkstaden samt gick uppför vindstrappan
med tysta fjät, såsom hans husbonde befallt honom göra.
Det dröjde en stund, innan han kom tillbaka åtföljd af
jungfru Frida, hvilken blek och darrande nalkades sin fader,
som nu bredde ut sina armar mot henne och slöt henne till
sitt bröst.
- Fader! hviskade hon liksom tacksamt och såg upp
mot gubben.
- Mitt älskade barn, sade den gamle. Förlåt mig, älska-
de dotter 1
- Fader! hviskade jungfru Frida åter.
- Jag har varit hård och orättvis mot dig, mitt barn!
- Gode fader! Förskräckelsen öfver att i ditt hem veta
en kättare vistas, hvilken dessutom blifvit utan din tillåtelse
ditförd af din egen dotter, kom dig att känna liksom en
svindel.
- Så var det, barn.
- Du tänkte endast på, att den sårade mannen var en
kättare; men du glömde, att han var en lidande människa,
som behöfde vård.
- Ja! Jag glömde det, jag glömde det. Jag glömde, att
lidandet gör oss alla lika. Ja, jag hade varit i stånd att bana
mig väg öfver det kors, du medelst din egen kropp satte i min
väg, för att dräpa den arme satan, som du kärleksfullt tagit i
din vård, ej glömmande den högstes bud: Älsken hvarandra
inbördes! - ej glömmande den eviges nådeord öfver den
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
