Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Kap. VI. Jesuitens afsikt.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
- 69 -
- Ja, du har rätt, min dotter, han kanske yrar, instämde
pater Myosotis, hvilken ångrade sig, att han varit häftig. Han
kanske yrar.
Någon dag efter detta samtal mellan jungfru Frida och
pater Myosotis, inträdde en väsentlig förbättring med Carl Frisk.
Han slog nu upp sina ögon på allvar och såg sig kring
i rummet samt lät sina blickar med synnerligt välbehag hvila
på jungfrun, hvilken tillika med Mina var i rummet.
Det syntes, att han försökte samla sina tankar och minnen
och slutligen sade han:
- Hvar är jag?
Han yttrade denna fråga på svenska, hvarför hvarken jung-
fru Frida eller Mina förstod honom och han erhöll intet svar
på sin fråga. I stället för att svara lutade jungfru Frida sig
öfver honom, sägande:
- Vi förstå dig inte; vi kunna ej tala ditt modersmål.
Den sårade hade varit i Tyskland så pass mycket, att han
lärt sig någorlunda förstå tyska språket och äfven att uttrycka
sig på tyska något litet. När han nu hörde den unga flickan
tala tyska, samlade han sina tankar och sade efter en stund
på tyska:
- Hvar är jag?
En glädjeblixt sköt ur jungfruns ögon, då hon hörde sin
skyddsling tala tyska och hon steg upp samt slog sina armar
kring Minas hals, utropande:
- Han skall förstå oss och vi honom!
Därefter satte hon sig åter vid den sjukes hufvudgärd,
sägande:
- Ni är hos goda vänner!
Ett leende flög efter detta meddelande öfver Carl Frisks
läppar och räckande sin ena hand åt jungfrun, hvilken skyn-
dade att lägga sin hand i hans, sade han:
- Har du vårdat mig, flicka?
- Ja! svarade jungfrun rodnande.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
