Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Kap. VII. Flykten.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
- 87 -
han beklagar, att blod skall gjutas för lögnens bekämpande.
Ni skulle se honom! Och ni skulle tillbedja honom!
- Kättarnes konung kan ej vara annat än min fiende.
- Ni skyr då ljuset, jungfru!
- Nej!
- Ni är vilseledd, stackars barn!
- Nej, jag är rättroende! Hvarje vecka ger mig min
biktfader absolution.
- Er biktfader! Arma jungfru! Jag fruktar för, att ni,
liksom mången annan ädel katolfk, föres i ledband af en
svart munk, hvilken icke skulle akta för rof, att, om där-
med hans dolda mål vunnes, uppoffra er som ett slaktdjur.
- Hvad är ni för en ohygglig människa, som vågar tala
så om pater Myosotis, den helige mannen?
- Hvem jag är? Jag är en svensk yngling, jungfru.
Mitt namn är Carl Frisk och jag är en ärlig småländsk
ryttare. - Åh, ni skulle se vårt härliga land där uppe i norden.
Berg och kullar och mellan dem bördiga sädesfält; skogar och
lundar och mellan dem tjusande sjöar och sorlande strömmar;
vänliga hem och i dem glada och idoga människor; ett mun-
tert och kraftfullt folk, som bryter malm ur klipporna, bergar
säden på åkertegarna och ej vet af någon andlig eller världslig
träldom. I skullen höra de glada sångerna på åker och äng,
på berg, i skog; I skullen höra glammet i de lyckliga hemmen;
I skullen se andakten i kyrkorna, där intet vigvatten finnes,
inga rökelsekar svängas och där prästerna ej tala latin utan
svenska, manande sina församlingar att frukta Gud och ära
konungen; och I skullen höra församlingen med kraft instämma
i den heliga sången:
Vår Gud är oss en väldig borg,
Han är vårt vapen trygga,
På honom i all nöd och sorg
Vårt hopp vi vilja bygga . . .
- I skullen höra och se allt detta, jungfru Frida, och I
skullen utropa: »Detta är ett ädelt och lyckligt folk; detta är
ett skönt och härligt land!»
Carl Frisk hade talat med värme och mot sin vilja hade
den katolska flickan tjusats af hans ord; och när hon nu
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
