- Project Runeberg -  Hjeltekonungen. Historisk roman från 30-åriga kriget /
152

(1906) Author: Wilhelm Granath With: Pelle Hedman - Tema: War
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Kap. XII. Skogstorpet.

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

- 152 -

hälsa till alla sina vänner och uppräknat äfven oss ibland dem.
Han glömmer inte sina vänner, han.

- Himmeln löne honom för det och för allt godt, som
han verkat för oss. Jag kan knappast tänka mig en yngling
mera god och redlig än han och med ett hjärta mera varmt
än hans.

- Och så vacker han är sedan, reslig som stora lönnen
vid Zauberfels!

- Ja, han ser ovanligt bra ut ––––Men––––––

- Hvad vill du säga, moder?

- Kära barn, jag kan icke undgå att frukta, att den känsla
af tacksamhet, som du hyser i ditt hjärta till honom, börjat
förvandla sig till något helt annat, till en varmare känsla,
som du, stackars barn, ej får hysa för att ej bli gäckad, för
att ej din själaro skall förbyta sig till smärta.

- Du fruktar, moder? stammade Annchen rodnande.

- Ja, min goda flicka, svarade Karin suckande. Jag vill
inte klandra dig, inte heller vill jag göra dig ledsen. Hur
gärna skulle jag i stället inte önska att få bereda dig den största
sällhet, som jorden kan skänka ett människohjärta. - Men tro
mig, min Annchen, den största smärta kan uppstå just genom
kärleken.

- Låt mig älska, moder! utropade den svärmiska flickan.
- Hela världen’synes mig då så skön, så god.-Jag glömmer,
hur kriget rasar kring oss, glömmer den sorg, som tynger
landet, hvars söner offras i blodiga slaktningar, och jag dröm-
mer, drömmer om frid och lycka, om barnafrid, som det heter
i denna visa, som jag så ofta sjungit för dig:

Drömmens paradis, det höga,
Slagit upp sin gyllne port
Och för slutet barnaöga
Växla bilder skönt och fort.

Fridfullt englaskaror draga
Sjungande förbi de små,
Späda tankar med sig taga
Upp mot eterns rymder blå.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 07:20:48 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/hjelteko/0152.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free