Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Kap. XII. Skogstorpet.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
- 153 -
Oskuldsfulla sinnen föras
Genom sagovärld så blid
Där cherubers hymner höras
Uti helig, ostörd frid.
Underbara bilder strömma
Mot de små i härlig prakt
Där de ligga ljuft och drömma
Under englars trogna vakt. -
- Kära barn, sade Karin, när Annchen slutat sin visa.
Jag vet inte hvarför dina ord fylla min själ med ängslan och
hvarför sorgsna minnen stiga upp som vålnader i mitt hjärta.
- Kom ihåg, barn, att du är en fattig, faderlös flicka och att
Gustaf Werner är officer.
- Har han inte liksom jag utgått från en ringa hydda?
- Jo, det har han; men han har höjt sig öfver vårt
stånd.
- Hvarför skulle jag inte kunna höja mig. till honom?
- Du höja dig! - Dyra, älskade barn . .. Tyst! tillade
hon lyssnande. Jag tycker mig höra steg utanför stugan.
Annchen tittade ut genom dörren, men skyndade sig genast
in i stugan igen, sägande:
- Mor! Mor!
- Ja, hvad är det, barn?
- Baronen på Zauberfels kommer hit!
- Baronen?
- Ja, och jungfru Maria och . . . och . . . löjtnant Werner,
tillade hon stammande, under det att en rosensky lägrade sig
öfver hennes vackra anlete.
- Hvad säger du, barn! utropade mor Karin och reste sig
hastigt upp samt stökade undan litet i stugan.
- Straxt därpå kom baronen, åtföljd af sin dotter och
löjtnant Werner, in i stugan.
- God dag, mor Karin! God dag, Annchen! hälsade han
vänligt.
De båda kvinnorna nego ödmjukt.
Hjeltekon ungen. 20
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
