Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Kap. XII. Skogstorpet.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
- 155 -
Baronen såg sig kring i stugan och en suck pressades
fram ur hans bröst, under det han tänkte:
- Hvilka minnen ila mig icke till mötes, då jag träder
öfver denna tröskel.
Jungfru Maria och löjtnant Werner hade emellertid gått
fram och tryckt mor Karins och Annchens händer. Jakob
hade äfven kommit in i stugan med något bagage och i största
hast omtalade Werner, att han föreslagit baronen att tillsammans
med sin dotter söka tillflykt i mor Karins aflägsna och undan-
gömda stuga, emedan trakten närmast Zauberfels för tillfället
var mycket osäker.
Mor Karin bad sina förnäma gäster vara välkomna och
förde in dem i sin helgdagskammare, dit alla äfven gingo in
med undantag af Annchen, hvilken i stället gick ut på för-
stukvisten, där hon tryckte sina händer mot sin vänstra sida,
liksom för att hindra hjärtat att slå så hårdt.
Se här, hvad den ljufva varelsen tänkte under de minuter,
som hon lämnades ensam:
- Han är här! tänkte hon Ack, hvad jag är lycklig.
Jag har fått se in i hans vackra ögon, hvilka glänsa af tapper-
het och ädelhet. Jag har fått höra hans kära stämma, hvilken
återklingat i mitt hjärta som från en eolsharpa. - Ack, hvar-
för får jag inte följa honom *i striden, gå vid hans sida och
se, hur glad och stolt han ljungar fram emot farorna och
döden. - Dock - jag är en svag flicka; - jag måste stanna
vid stugans tröskel, men ingen kan hindra mig att följa honom
med mina tankar och att beledsaga honom med mina böner.
Hon väcktes upp ur sina drömmar, därigenom att hon
märkte, att en karl sakta smög sig uppåt liden ett stycke
bortom stugan, sökande hvarje tillfälle att dölja sig.
Helt visst skulle hon ha blifvit mera uppmärksam på
honom, om inte i detsamma löjtnant Werners stämma klingat
bakom henne, då han kom ut ur helgdagskammaren.
Hennes första tanke var att skynda sig fram till honom,
men just då han skulle gå ut på förstukvisten, fick han se
jungfru Maria komma efter och hörde henne ropa.
Annchen gömde sig då bakom murgrönan, ej för att lyssna,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
