Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Kap. XII. Skogstorpet.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
- 160 -
hvardagsstugan samt stod inom kort utanför mor Karins hem
i den doftande skogen.
När hon var borta, sade baron Pantzar:
- Nu, Karin, äro vi ensamma; hvad vill du mig?
- Nådig herre, sade Karin allvarligt. Det var en tid, då
ni trädde in i denna hydda med helt andra känslor, än dem
ni hade, då ni i dag kom hit. - Men kanske ni glömt den
tiden?
- Låt det förflutna hvila, Karin. Rif inte upp gamla
sår, hvilka tiden redan läkt.
- Läkt? Ja, jag trodde dem också vara läkta. Men det
var villfarelse.
- Hvad menar du?
- Jag menar, att såren ej voro läkta utan endast öfver-
dragna med en tunn hinna, hvilken just tiden själf nu rifvit
bort.
- Jag förstår dig inte, Karin? Hvad vill du?
- Jag har numera blott en enda önskan, nådig herre, och
denna önskan är att få dö i frid.
- Hml - En from önskan, om hvilken det synes mig
vara bättre, att du talade med din biktfader än med mig.
- Nej, nådig herre. Det är just med er jag skall tala
om denna sak. Tunga moln draga sig samman öfver min
hjässa och jag fruktar hvarje ögonblick, att de skola urladda
sig sina åskor.
- Minsann jag förstår dig! - Hvad är det då, som hos
dig uppväcker en sådan fruktan och åstadkommer så mörka
drömmar i ditt sinne?
- Kärlek, nådig herre?
- Kärlek?
- Ja, Ja! En lefnad full af sorg och tårar har lärt mig
att frukta kärleken.
- Men, kära vän, du har väl kommit till den ålder
då. . .
- Nådig herre! Ni missförstår mig.
- Ja, du får verkligen tillgifva mig, att jag inte kan få
rikigt klart för mig . . .
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
