Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Kap. XII. Skogstorpet.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
utropade den gamle baronen, i det han blossande af vrede sprang
upp och närmade sig Karin.
I samma ögonblick störtade Annchen in i hvardagsstugan,
ropande:
— Mor! mor!
— Hvad är det, barn! Du är ju blek som ett lik.
Den unga flickan stapplade in i helgdagskammaren. Hon
syntes vara alldeles förvirrad och ropade:
— Mor! Mor! ... Nådig herre — Rädda! Rädda!
— Hvad är det?
— Tala!
— Jungfru Maria ...
— Säg ut!
— Hon släpades nyss in i skogen af tvenne röfvare ...
Rädda! Rädda!...
Hon förmådde inte säga mer. Hon vacklade, sansningen
öfvergaf henne och hon föll afsvimmad i baronens armar.
— Där bor den, som straffar! sade mor Karin till baronen,
pekande mot höjden och skyndade ut.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
