- Project Runeberg -  Hjeltekonungen. Historisk roman från 30-åriga kriget /
182

(1906) Author: Wilhelm Granath With: Pelle Hedman - Tema: War
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Kap. XIV. Vid lägerelden

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

- 182 -

man efter stormvädret böjer sig till dina fötter och uppför sig
som en slafvinna, på det att hennes man må bibehålla en
värdighet, som han ännu inte befläckat. - Och detta - detta
skall göra din seger större: Om Sophocles är modig och låg,
så har Martius allenast gripit en vanlig fånge. Gör honom
du till en sådan fånge, som du själf skulle vilja vara under
en annan! - Han är eljest inte en fånge, som anstår dig. -
Du kan väl säga, att ett enda bönfallande ord af Sophocles
skulle beveka dig; men vet, Martius, att hela världen inte
förmår aftvinga honom ett sådant ord, en bedjande blick, en
tår, eller förmår honom att mot sin öfvertygelse böja sina
knän. Men allt detta gör jag och jag hembär dig tillika ett
segertecken: Detta dyrbara ateniensiska svärd såsom en seger-
lön, den Martius må bära. Låt därför beveka dig och unna
Sophocles att lefva: Icke så, som skulle han tigga om sitt
lif; ty kunde han till den grad förgäta sig själf, så skulle jag
börja befalla honom som en träl: Knäfölle han, så skulle
D or ig ene förblifva stående: Om han kunde fålla en tår,
så skulle Dorigene aftorka sina och förakta honom.

- Det var en hurtig kvinna, utropade den gamla sol-
daten. Fan vet, livad hon hette! Den där utländskan är jag
inte mycket hemma i. Men nog kan jag ta mig en tår för
den där människan ändå! Skål, kamrater!

- Skål! Skål!

- Nå, hur var det sedan då?

- Nå, sade Martius, fortsatte ynglingen sin berättelse,
förakta honom då nu i alla dina ateniensiska väninnors åsyn!

- Sophocles! Egensinnige Sophocles! Du måste dö - du
måste dö genom detta svärd, som ännu är varmt efter din
hustrus hand - och hon skall straxt följa efter dig i döden!

- Valerius måste denna gång bli skarprättare!

- Välan! utropade Dorigene. Bind för mina ögon! -
så, nu är det gjordt! - Nu, min Sophocles! Visa nu för
en romare, hvad det är att dö som en hjälte!

- Vet du, hvad det är att dö? frågade Martius sin fånge.

- Att dö! ropade Sophocles. Det är att börja lefva.
Det är att sluta ett mödosamt arbete för att begynna ett
bättre. Det är att öfvergifva låga och småsinta människor för

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 07:20:48 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/hjelteko/0182.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free