Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Kap. XIV. Vid lägerelden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
- 184 -
Med tårar jag mot denna eld skall kämpa;
Den största seger är att blodets yrsel dämpa.
- O, min härskarinna, eller snarare gudinna, som jag
tillbeder 1 Tio segrar ville jag nu uppoffra för att vara Sophocles
i stället för Martius!
- När den ädelmodige fursten - ty ädelmod är alltid
oskiljaktigt från en rätt hjälte - fick höra, att Martius snarare
blef värre -än bättre och fåfängt sökte dämpa sin sjukdom,
bad han Dorigene gå dit och taga honom under sin ömmaste
vård.
- Hon förfogade sig därför till Martius’ hus, frågade,
hur han mådde och sade sig på sin mans åstundan vara kom-
men att sköta honom och blifva hans sjukvakterska.
- Knappast fick Martius se hennes intagande gestalt,
förr än hans häftiga begär bestormade all den dygd, han ägde.
- Han såg på henne med dunkla ögonkast, uppenbarade
för henne sina plågor och talade kärlekens ömma språk.
- Skönaste Dorigene I sade han, tillåt mig utan omsvep
bekänna för er, att jag älskar er. Jag älskar äfven Sophocles
och vill honom inte något ondt; men - jag måste dock äga
er, Dorigene I
- Nej! utropade Dorigene. Låt mig gå och förolämpa
mig icke. Hur är det möjligt, att Martius kan vilja såra vän-
skapen, öfverträda gästfrihetslagen och glömma ärans ömmaste
plikter? Hur kan det vara möjligt, att ni i ett enda ögon-
blick vill förstöra alla de lagrar, som ni vunnit och som kostat
er så mycket blod och så många besvärligheter? - Har Dori-
genes namn någonsin blifvit tecknadt, utan att hon tillika varit
utmärkt för sin kyskhet och blifvit kallad den kyska Dorigene?
Skulle ni hafva hjärta att beröfva mig denna starka förmur
och blottställa min ära genom en låg gärning? Om detta
skamliga tillbud skulle införas i historien om dina tappra
bedrifter och upptaga endast en sida, en enda olycklig sida,
så blefve helt visst hela boken af alla dess läsare bortkastad
och förglömd, äfven om de kände dina berömligaste gär-
ningar!
- Martius bekände, att hon talade sanning och att han
själf fann sig brottslig; men han blef dock genom denna hennes
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
