Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Kap. XIV. Vid lägerelden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
- i85 -
vishet och ståndaktighet starkare fjättrad. Han bedyrade sig vara
anfäktad af kärlekens välde, att han måste behålla henne hos
hos sig eller dö.
- Så dö då! svarade Dorigene. Ty jag svär vid gudarna,
att jag ...
- I detsamma kom Valerius och beredde henne tillfälle
att gå ut.
- Jag önskar, att gudarna måtte beskydda den sköna
Dorigene, sade Valerius och fixerade skarpt sin broder Martius.
- Martius såg mycket brydd och förlägen ut och sade
sig vara sjuk till själ och kropp.
- Ja, svarade Valerius. Mig synes att du är närmast lik
en dåre. - Gudar! utropade han. Gudar, hafven medlidande
med denna dygdens och tapperhetens darrande klippa. I hafven
låtit honom från barndomen uppfostras till en fullkomlig man.
Ack! Låt honom icke nu blifva till skam! - Martius! Huru
vill du, att jag numera skall kunna kalla dig min bror?
Lämna mig ditt svärd och tag själf en barnskallra i din hand!
- Hör upp! utropade Martius. Du har undersökt mitt
sår; men du förmår inte hela det. Den, som ödet ämnat till
dåre, måste vidkännas sin lott. - Farväl! . . .
- Dorigene berättade Sophocles det, som hade passerat
emellan henne och Martius.
- Gråt inte, sade han; Martius bör inte omkomma. Jag
vet, att min Dorogene är dygdig och sin Sophocles trogen.
Jag vet äfven, att den öfvertygande vältaligheten har sitt säte
på din tunga. Vänd om igen och försök din vältalighets styrka,
bringa förnuftet åter till styresman i Martii bröst och uppväck
hos honom en stilla och smältande ånger i stället för en oren lusta.
- Förlåt mig, Sophocles, svarade Dorigene. Jag har
härutinnan förekommit din befallning. Jag har redan öfver-
lämnat mig åt Martius och det gläder mig att kunna tro min
gemål vara nöjd med min färdighet att lyda. Martius älskar
mig och jag älskar Martius. Jag går nu bort för att blifva hos
honom. När du vill ha din hustru tillbaka, så sänd bud att
låta hämta mig och: roa dig emellertid tills vidare med din filosofi.
- Sophocles blef slagen af detta tal och blef en god
stund stående som en bildstod. Tusen stridiga tankar upp-
Hjeltekonungen. 24
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
