Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Kap. XIV. Vid lägerelden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
- iS6 -
kommo och försvunno i hans hufvud. Han gissade, han be-
sinnade sig och betraktade denna händelse som ett under.
Snarare skulle, enligt hans tanke, klippor och berg flyttas från
sina platser, än Dorigene skulle kunna förmås att öfvergifva
sin dygd.
- Jag befallde henne att besöka honom, sade han. Hon
har redan gjort det förut och många tillfällen hafva yppat
sig; men hon har aldrig beklagat sig förr än nu. - Kan Martius
vara så vild ? Men hvarigenom har hon ådragit sig denna häftiga
sjukdom? Hvarför skulle hon gråta? Ack! - Vi skryta af
vår lärdom och dygd, men vi äro dock svaga och nyfikna
dårar. Måtte dagens ljus icke visa mig vägen till en svart
gärning, som är oundviklig! - O, du, som befallde denna
oformliga massa sätta sig i skick, som af en stor och oberedd
blandning frambringade denna världens härliga byggnad, blanda
tillsammans alla dessa element, så att intetdera äger något sär-
skildt bestånd. Låt hafvet utsläcka solens eld och låt solen
uttorka hafvets vatten! Sophocles förlorar all känsla, allt
förnuft, all lycksalighet, om Dorigene är honom otrogen! . . .
- Dorigene föresatte sig emellertid att föra Martius åter
in på dygdens väg.
- Hon hälsade honom såsom Roms general och sade,
att hon nu på befallning af Sophocles var kommen till honom
och öfverlämnade sig som ett offer på lustans altare.
- Dorigene underkastar sig ert behag, sade hon, emedan
det sker med hennes gemåls samtycke. När han befaller, är
det min skyldighet att lyda. - Kom därför, Martius, om du
har hjärta att släcka din djuriska trånad med förlust af en
odödlig ära. - Förtrampa sedernas heligaste lagar och sönder-
slit den äkta kärlekens oupplösliga band. Detta är ett drag
af ädelmod och vänskap hos Sophocles. Martius gjorde utan
tvifvel detsamma, om han hade en hustru eller dotter. -
Någon torde väl säga: Kan Martius vara så svag? - Men
hvad betyda tycken, lagar, eder och moraliska band för fria
själar? Allt sådant är för dem för lågt och tjänar endast att
tygla gemene man.
- Martius kunde ingenting svara på en stund; han såg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
