Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Kap. XV. Förrädaren
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
- 198 -
striden liksom seglaren under stormig natt söker den fasta och
klara fixstjärnan för att efter densamma ställa sin färd. Må ni
länge, herr grefve, förblifva vår chef och må ni aldrig hos
edra småländska ryttare finna svek och förräderi. Lefve grefve
Brahe, den aktade och tappre chefen för Smålands ryttare!
Nu följde å nyo pokalklang och hurrarop, hvarefter grefve
Brahe tog till orda, sägande:
- Mina vänner! Att räknas bland eder anser jag vara
min största heder, alldenstund jag ägnar er min största akt-
ning. - Jag är soldat! - Soldat! Hvilken stolt benämning!
Och denna titel genom, för och med eder, mina käcka ryttare!
- Jag är rörd af den tillgifvenhet, I visen mig. Tagen mot
ett upprördt hjärtas enkla tacksamhet! Jag ber eder, att, när
I någongång nalkas de ställen, där vi segrat, där vi blödt, och
när I sen den sandhög, där våra fallna stridsbröder blifvit
jordade, I måtten skänka deras stoft en suck af välsignelse
och saknad. Som hjältar ha de stupat och vid deras grifter
hålla i tysthet ärans genier sin skyddsvakt. - I kännen för-
visso människohjärtat och dess nycker, dess vankelmod i val
af föremål för sina känslor, som det tror sig hysa för evigt,
men h vilka dock inom kort trängas undan. - Allt, allt för-
ändras af tiden. - Likväl vet jag säkert och I själfva mån al
lifvet lära, att det samband, som knytes krigare emellan under
strid och faror, är ett blodsband, som aldrig kan lösas". Och
lika fast och helig som detta blodsband är den tacksamhet,
jag här bedyrar er. Vi strida för frihet och religion, det högsta
i lifvet, och därför är det ljuft och lätt att strida. Vi kämpa
på en utländsk jord och tacka Gud för, att ej våra egna tegar
bli nedtrampade, våra egna hus nedbrända. Då vi kämpa för
religionsfriheten här, kämpa vi äfven för samma frihet inom
vårt älskade fädernesland. - Så visst som jag nu tackar eder
alla för visadt mod, för trohet, nit och vänskap, så visst skola
äfven edra söner en gång välsigna och högakta er!
- Hurra för grefve Brahe, vår chef! Lefve han, hurra!
ropade allt manskapet, när grefve Brahe slutat tala och höjde
sin bägare.
När hurraropen tystnat, sade han!
- Ännu en gång tackar jag eder alla!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
