Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Kap. XV. Förrädaren
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
- 209 -
Maria Pantzars famn ljuft eröfra den heta stridens välförtjänta
lön. - I öfvermorgon när solen går upp, skall äfven min sol
stiga upp med härlig strålglans och stolt skall jag le åt hotet
af och vanmakten hos dem, hvars lumpna lagar jag vågat
trotsa. - Jag är inte född till detta träldomslif, som lamt och
trögt lyder tvångets tygel och går sitt eviga kretslopp i vanans
nötta spår. Min själ är allt för eldig för att den lik den plö-
jande bonden skulle kunna gå och ständigt med sin bill vända
om samma torfva med sömnig blick och långsam, tanklös
möda.
Han ryckte till när, en skarp blixt med åtföljande knall
ljungade framför hans ögon.
- Ha! sade han, liksom du, hvars stämma hörs ur skyn,
skulle jag vilja flyga dånande kring världen. Ej någon boja
kan fängsla din arm. När din stämma ljuder, bäfva alla.
Din blixt har krossat millioner I - Dig djärfs man dock inte
kalla förrädare! - Men mig, som inte är så djärf som du,
mig våga de nämna med detta namn ... Ja, må de smäda,
må de förbanna, jag föraktar dem lika djupt igen och jag skall
skratta åt själfva minnet! ...
Han steg upp och såg sig omkring. Men då han ingen
såg och inte hörde några steg, satte han sig åter och försjönk
i tankar.
- Gamle Pantzar, tänkte han, måste jag vinna för mina
planer. - Jag har redan ordnat allt. Han får och kan inte
tveka. Han är redan missnöjd med det svenska regementet. . .
Hal Snart skall den dag komma, då I skolen buga er i stoftet,
I fala trälar, för den, som I nu vänden ryggen åt. - Jag
känner er! - Det är skenet, I dyrken och namnen... de
stolta namnen ... Allt är blott sken och namn! . . . Men endast
styrkan och klokheten förmå hålla händelsernas tyglar!
Åter steg han upp och såg sig omkring.
- Jag begripa inte, att han inte kommer, sade han.
Tiden lider och det här hund vädret är inte ägnadt. . .
Han lyssnade . .. steg hördes och inom kort syntes, en
kejserlig officer helt sakta och försiktigt gå fram mellan träd-
stammarne till den sten, hvarest von Creutz suttit.
von Creutz skyndade mot honom, sägande:
Hjeltekonungen. 27
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
