Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Kap. XV. Förrädaren
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
- I morgon natt! Till dess skall jag ha hunnit ordna allt.
- Godt!... Farväl!
- Farväl!
De gingo åt hvar sitt håll.
Rapp hade, under tiden som de båda herrarne talat de
sista orden, genom tecken och hviskningar uppdragit åt Hurtig
att taga fast von Creutz, hvaremot han tillkännagaf, att han själf
ville taga hand om den kejserliga officeren. Så snart denne
satt sig i rörelse, smög sig Rapp därför sakta efter i hans spår.
Straxt därpå rusade Hurtig fram för att gripa von Creutz;
men han fastnade med ena foten mellan en trädrot på marken
och i samma ögonblick bländades han af en ljungeld, hvilken
slog ned i skogen tätt invid den plats, där han var. Han föll
omkull.
Kapten von Creutz sviktade för lufttrycket, men höll sig
dock uppe och skyndade bort, troligen fruktande att flera män
voro i närheten; i annat fall är det antagligt, att han dödat
Hurtig, hvilken långsamt reste sig upp igen och såg sig om
samt fann sig vara ensam.
- Han är borta, sade han till sig själf. Endera står den
rackarn i förbund med hin onde och därför slogs jag till
marken; eller också for satan af med honom lifslefvande.
Aldrig förr har jag sett en sådan eld för mina ögon.
I detsamma kom Rapp hastigt tillbaka och blef förvånad
öfver att se sin kamrat stå där ensam och andfallen.
- Hvad är det med dig, Hurtig? sade han. Du är en-
sam? Hvar är kapten?
- Han for åt fanders, tror jag. - Just som jag skulle
rusa fram och taga fast honom, blef det ljust i skogen som i
en bakugn, någonting knep mig hårdt om foten och jag föll
framstupa, pladask, och den satan kom undan.
- Förbannadt! . . . Nå, jag lyckades emellertid få hans
papper af den kejserlige officeren, hvilken jag skickade till evigheten.
De papperen skola nog vittna tillräckligt, hoppas jag, för att få
den bofven fast. - Den drunknar inte, som är född att hänga,
plägar man säga.
De gingo ur skogen och återkommo till lägret i första
morgonväkten.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
