Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Kap. XVI. Förrädaren afslöjas
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Kap. XVI.
Förrädaren afslöjas.
Då människan med trygghet förlitar sig på ett jordiskt stöd
och bygger med själfvisk säkerhet sin lycka px de ting,
som världen ger sin dyrkan, tror hon sig i allmänhet ha det
väl beställdt för sig samt glömmer, att det finns en inre makt,
som inte låter sig fänglas i de trånga former, på hvilka det
mänskliga förståndets små dvergar hamra med oförtruten flit.
Hon glömmer gärna denna makt, som evigt växlande och
evigt ung frigör sig från hvarje tvång såsom en fjäril, då han
spränger sin puppa och inte känner sig berörd af, att mången
grann byggnad, som själfklokheten timrat upp, förvandlas
till ruin.
Det öga, som med skarp och girig blick söker lif och
näring i världens vimmel, som älskar att bada sig i dess
glans, förbländas lätt, så att det inte längre kan skåda ner i
hjärtats inre och dunkla värld. Men när den yttre världen
mörknar, när dess himmel öfverdrages med moln, ingen stjärna
förmår att tränga sina strålar genom dem, när allt, som fängslat
öga och sinne svepes in i nattens mörka dok, då vändes blic-
ken inåt, till hjärtat, då söker människan i sitt inre, i sitt
hjärta och samvete, det ljus, som skall leda hennes fot i dunk-
let, som skall gifva själen lifvets värme åter. Då häpnar hon
att finna, att just där hafva hennes tankar sitt rätta hem, att
denna inre värld sluter i sitt sköte allt!
Till den öfvertygelsen hade nu också baron Pantzar kom-
mit efter mor Karins så oväntade bekännelse.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
