Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Kap. XVI. Förrädaren afslöjas
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
- 221 -
- Ingen skall tadla er för detta steg, fortfor icke desto
mindre kaptenen. Och om äfven någon skulle våga klandra
er, hur lätt skall det inte vara för er att kväfva detta lumpna
prat, detta skvaller! Ni vinner allt och kränker ingens rätt I
- Jaså, svarade baronen, på det högsta uppbragt. Jaså!
Ni räknar då ärans kränkning för intet!
- Äran . . . men lyckan ...
- Tig, förmätne! Tror ni, att den, som ej känner en
ära större och skönare än den, att få kallas en trogen son af
fosterjorden, en ädel utöfvare af fädrens tro; att den, som ej
skattar någon lycka högre än den, att med frid och med ett
aktadt namn en gång få hvila i fosterjordens sköte; - tror
ni, att den personen skall kunna lockas af någon glans att
glömma sina plikter mot sitt fädernesland och sina faders tro?
- Tror ni, att en sådan man skulle kunna vara nog feg att
för hot och smärta försaka sin lefnads bästa arfvedel? - Gå,
usling! - Ni har hört det svar, jag har att ge er!
- Fördömde gubbe! jag har bedragit mig på honom! Jag
känner inte igen hans högmod! tänkte förrädaren, hvilken
gjorde ett sista försök att öfvertala baronen att följa sig, i det
han sade: - Hvad skall er dotter tro och snga om detta svar,
om denna hälsning? - I sanning, ni är ingen ömsint.-far!
- Min dotter! utropade baronen stolt. Hon vet, hvad
ej ni, fege usling, vet, att om ej räddning finns i lifvet, så
finnes sådan i döden! Hon är för stolt för att begära sitt lif
för sin faders nesa och ett skändligt brott!
- Envise gubbe! Vet då, att redan i natt lämnar jungfru
Maria med mig det kejserliga lägret och till Wien går färden!
- Kanske ni besinnar er ?
Den gamle blef öfverväldigad, knäppte hop sina händer
och utbrast:
- O Gud, som skådar ner i mitt kvalda hjärta, förbarma
dig! - Din pröfning är förfärlig! Nu må hjälpen vara nära,
ty nu är nöden stor!
Ingen af de båda männen hade märkt, att en man under
deras samtal kommit till stugan och försiktigt gått in i hvar-
dagskammaren, där han gjort tecken åt mor Karin att vara
tyst samt därefter smugit sig till dörren till helgdagskammaren,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
