Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Kap. XVII. Förrädarens död
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
. ? - 227 -
för enfaldig; utan endast tillföljd af den hederliga betalningen
ställde han sig till kaptenens förfogande och nu hade han
blifvit ställd som skildtvakt utanför Wappus stuga, dit kaptenen
låtit föra junfru Anna Pantzar.
Karlen var emellertid inte väl till mods, där han satt
utanför stugan och han tyckte, att en väpnad man väl kunde
duga till annat än att vakta kvinnor. Visserligen fick han
bra betaldt för sitt besvär, det erkände han för sig själf, men
Wappu var en gammal kvinna, hvilken var mycket
fruktad i nejden.
det blef otroligt långsamt i längden att sitta där i skogen.
Dessutom fruktade han, att hans kamrater, när de en gång
fingo höra, att han åtagit sig detta latmansgöra för en dryg
betalning, skulle komma att nojsa med honom och kalla honom
sniken.
Han kunde för öfrigt inte förstå, hvarför den unga flickan
skulle bevakas. Hon satt ju så tyst och blek i ett hörn
af stugan och endast grät samt kunde inte förmås att talaN ett
enda ord.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
