Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Kap. XVII. Förrädarens död
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
- 2.35 -
detta vara bästa sättet att, utan att behöfva gå in i stugan,
väcka fångens uppmärksamhet.
Hon sjöng:
Klaga icke, om det svider,
Broder! - i ditt ömma hjärta.
Ingen undgår lifvets strider,
Enhvar känner »sorgens smärta.
Bäfva ej i mörka natten:
Jämt dig följa skall ett öga.
Bed och hoppas! - Bästa skatten
Det är frid ifrån det höga.
Vet, att endast rätt man handlar,
Domnar sorgen i ens hjärta
Och till ljuflig frid förvandlar
Då sig lifvets bittra smärta.
Hon märkte, att det blef rörelse i kojan, under det att
hon sjöng, och hennes hjärta började klappa med en sällsam
fart, då hon i den lilla gluggen, som tjänade till fönster, såg
jungfru Marias bleka och förgråtna ansikte titta fram.
- Hvem är du, gosse, som medelst dina böner väcker
mig ur mina sorgsna drömmar? - sade jungfru Maria.
Annchen, hvilken fruktade, att vaktkarlen till äfventyrs
skulle fortfarande observera henne från skogen, svarade inte
och låtsades ej heller se jungfru Maria, hvilken fortfor:
- Jag tycker mig ha suttit här en evighet och tröstlös
räknat mina suckar. Ja, jag bad under heta tårar till döden,
att han skulle lösa mig ur mitt fängelse och gifva mig sin’
säkra sömndryck emot lifvets kval. - Men ännu klappar mitt
hjärta och din sång har å nyo lifvat mina trötta sinnen.
Annchen tordes ännu inte svara något.
I stället sjöng han om sista versen:
Vet, att endast rätt man handlar,
Domnar sorgen i ens hjärta
Och till ljuflig frid förvandlar
Då sig lifvets bittra smärta.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
