Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Kap. XVII. Förrädarens död
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
mig inte att klaga. - Klagar väl blomman, när hon för-
trampad sjunker i mullen? - Nej! - Frågar hon: Hvarför
krossas jag? - Nej! - Må jag också sluta stum och stilla
som en blomma.
- Annchen! Annchenl - Goda Annchen, du får
ej dö!
- Ack, att blott hjärtat kunde, blott själen visste. ..
visste ... att...
- Annchen! Annchen!
- Bed för mig, hviskade hon matt.
Jungfru Maria vred sina händer af förtvin1 an öfver att
vara ensam och inte kunna hjälpa Annchen på något sätt.
Plötsligt fick hon höra steg och hennes hopp lifvades.
Hon ville ropa. - Men hennes mun förstummades, då hon
i stället för hjälp fann, att det var den dödsskjutne kapten
von Creutz, hvilken stapplade framåt, dröjande vid hvarje
trädstam i hans väg.
Hans lifslåga var snart utbrunnen. - Krafterna öfvergåfvo
honom allt mer och mer. - Han ville släpa sig djupt in i
skogen, på det att ingen skulle få bevittna hans sista kamp.
Men hans lemmar nekade att lyda viljan och dödens isvind
susade mot hans hjärta.
Nu förmådde han inte släpa sig längre bort. Han sjönk
ned invid trädstammen, mot hvilken han stödt sig, och låg
där klagande, utan att ana, att han hade några vittnen.
- Det är förbi, stönade han. Allt, som med sin glans,
lånad af lögnens furste, lockade min själ mot brottets afgrund
och dårade med falska drömmar mitt hjärta, är förbi, förintadt.
Blott hemska spöken ser jag gyckla här omkring mig, hån-
fullt hviskande om skuld och brott och om evighetens kval.
Han tystnade till följd af en blodström, som bröt fram
genom hans mun, hvarefter han blef liggande som död några
sekunder, då han åter tycktes få lif.
- Har jag då kommit så långt från ljusets väg, att evig-
heten inte räcker till att återföra mig dit, klagade den olyck-
lige. Ack, en kort stund allenast, ja, blott några ögonblick
återstå för mig, innan min skuldbelastade ande lämnar jorden.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
