Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Kap. XVII. Förrädarens död
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
- 244 -
Åter af bröts han af en blodstörtning, och fortfor därefter
med allt svagare och mattare stämma:
- Mot dig, oändlige, som styr allt i vishet, som är
mäktig att störta alla hinder för din vilja, höjde jag trotsande
min arm och trodde stolt mig kunna befalla mitt öde. - Men
du har förkrossat mig! Likt himmelns stjärnor gå dina lagar
sina lugna banor, hvaremot mitt trots och min stolthet likna
sönderslitna moln, som förintas. - Jag ser dig, evige Gud -
jag känner digl Om du ock dömer mig till evig natt, om
inga kval kunna försona mina brott och om ångerns suckar
inte hinna dig, tackar jag dig likväl-för, att du har satt en
gräns för mina brottsliga anslag, innan de hunno mogna till
frukt. Gud! . . . Gud!.. .
Återigen förstummades han af ett blodflöde, som brusade
fram öfver hans läppar.
- O, evige, stönade han därefter, jag går att möta mitt
straff; men vänd din nåd till den ädle konung och de tappre
män, som jag velat förråda.
Han blef liggande som medvetslös några ögonblick. Där-
efter började han vrida sig och jämrade sig i förtviflan, ro-
pande med rosslig och hjärtslitande röst:
- O, ryslig, gräslig är denna stund. Jag är förkastad
af jord och himmel, och det finns ej ett hjärta, som vill bedja
för mig!
Då gick jungfru Maria fram till honom och knäföll vid
hans sida, sägande:
- Jo, jag vill bedja för er.
Han slog upp sina ögon och kände igen henne.
Jungfru Maria knäppte hop sina händer och bad högt:
- O, du som själf var korsfäst, men gaf åt röfvåren, som
led vid din sida, detta dyra löfte: »I dag skall du vara med mig
i paradis», förlåt den arme ångerfulle. Din nåd, o Gud, är
outtömlig och din milda kärlek kan försona allt.
- Din - milda - kärlek - kan - försona - allt!
stönade von Creutz, repeterande hennes ord.
Minuten därefter hade han slutat andas.
Djupt uppskakad gick jungfru Maria tillbaka till Annchen,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
