Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Kap. XVIII. Kardinal Richelieu och rikskanslären Axel Oxenstjerna.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
- 256 -
het, den förmånen att vid tjuguett års ålder bli af påfven vigd
till biskop i Lusson.
Men denna ovanliga ynnest var icke nog för hans äre-
girighet. Han riktade sin blick mot högre äreställen.
Han gjorde sig känd vid hofvet så väl genom sin ödmjuk-
het som genom sina talanger och sin beredvillighet att vara
alla till tjänst; och sedan han genom en hofdam vunnit drott-
ningens ynnest, fullföljde lian sina planer med lika mycken
ifver som klokhet.
Som han numera icke brydde sig så synnerligen mycket
om att studera teologi och att predika, spelade han den fine
hofmannens roll med sällsynt skicklighet och förstod så väl
att ratta sig efter den gamla drottningens odrägliga nycker, att
hon gjorde honom till första driffjädern i de viktigaste företag.
Genom en hycklad undergifvenhet lurade han till sig af
påfven kardinalshatten och efter den stunden gick allt hans
bemödande ut på att ensam få regeringsrodret i sina händer.
Vägen till denna höjd var likväl tämligen svår, ty så
älskad kardinalen var af den gamla drottningen, så litet kunde
hennes son, Ludvig XIII, fördraga honom.
Den svage, misstänksamme, ängslige och religiöse konun-
gen var förargad öfver kardinalens galanterier och dessutom
rädd för hans äregiriga karakter och öfverlägsna förstånd.
Ganska ofta visade sig den orolige herrn i adliga rid-
kläder och sedan han författat en uppbygglig andaktsbok, dref
han ganska nitiskt igenom en kärleksintrig.
Slutligen blef han så förmäten, att han sade en hop galant
smicker åt själfva den regerande drottningen, Anna af Öster-
rike, ehuru hon inte kunde tåla honom.
Konungen varnade sin moder ganska allvarsamt för kar-
dinalen :
- Ni känner icke den mannen. Han är omåttligt äre-
girig, sade han.
Men Maria af Medicis fortfor envist att understödja honom
och såg icke, att hon i hans person skapade sig en otacksam
öfverherre. Hon gaf sig igen ro, förr än Richelieu kommit
in i statsrådet, likväl med det förbehåll, att han blott skulle
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
