Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Kap. XIX. Jungfru Frida Meijer i svenska lägret
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
motstånd af det talrika prästerskapet. Under dessa omständig-
heter sågo påfvarna med tiden sig allt mer och mer nödsakade
att som oftast skicka legater till England för att upprätthålla
den tryckande lagen om celibatet; en praxis, hvars ändamål
tycktes endast vara att på allt möjligt sätt grunda och utvidga
romerska statens våldsamma ingrepp och stolta våldsgärningar,
emedan ingen appell ägde rum ifrån denna andliga makt.
Henrik VIII, som nitälskade för sina kungliga rättig-
heter, sökte att lägga alla möjliga hinder i vägen för den
påfliga tilltagsenheten.
Det lyckades honom länge att förhindra afsändandet af
en påflig legat. Men slutligen valde den sluge och verksamme
påfve Calixtus II en så passande tid, då Henrik var af intriger,
uppror och faror bragt i trångmål, att den betryckte konungen
måste gifva efter och samtycka att mottaga en legat.
Detta skedde omkring år 1528.
Påfven uppdrog denna viktiga mission åt kardinalen af
Crema; och den smidige italienaren begaf sig genast på resa
till England.
Så snart kardinalen kommit till London, sammankallade
han först och främst under stor högtidlighet och utsökt pomp
och ståt ett möte af de andliga i staden. - På detta möte
förkunnade han ibland andra kyrkolagar ett nytt förbud, hvari-
genom prästerna vid det hårdaste straff tillsades att lefva ogifta,
Kardinalen höll vid samma tillfälle ett tal på latin, däri
han, utom många andra skäl, hvarmed han ville bevisa otillåtlig-
heten af prästernas giftermål, var angelägen att ådagalägga,
huru det var en oförlåtlig styggelse, om en präst vågade med
sina händer vidröra Kristi lekamen i nattvarden, sedan han
stigit upp från sidan af en sköka.
Detta var nämligen den sällsamma benämning, denne
för renheten och återställandet af kyrkotukten så ryktbara andlige
man gaf de engelska prästernas lagliga hustrur.
De flesta af församlingen hörde detta ord med förvåning
och kväfd vedervilja; men ett betydligt antal kunde icke till-
bakahålla sin förbittring. - Det allmänna missnöjet blef likväl
genom en helt oförmodad händelse upplöst i en tillfreds-
ställelse lika allmän, som förbittringen varit.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
