Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Kap. XIX. Jungfru Frida Meijer i svenska lägret
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
- 286 -
denna stund. Ni har talat till rnig om svenskarne och utmålat
dem som banditer och brottslingar; men jag har aldrig hört dem
tala ett sådant språk, som ni gör. De äro alla ädla och hög-
sinnade män, beredda att falla, när deras konung kallar dem
till strid; men de tala ej om lönmord på sina fiender.
- Flicka!
- Med öppen blick och blottade bröst ställa de sig i
faran och bjuda fienderna spetsen och deras"guldlockige konung...
- Du är bedragen .. .
- Nej, fromme fader! Jag har varit det och jag tackar
Gud, att jag kommit ur min villfarelse. - Jag är katolik!
Många veta det här i lägret, men ingen har för den skull
sagt mig ett ondt ord. - Väl behandlad i lägret har jag lärt
mig älska de svenska krigarne och när deras konung rider
fram genom lägret och trupperna hurra för honom och vifta
med sina hattar mot honom, som vänligt och med änglablickar
nickar åt dem, då fylls äfven mitt hjärta af beundran och
högt ropar äfven jag: Lefve konung Gustaf Adolf!
Hon hade rest sig upp och gjorde’nu en rörelse med
högra armen, liksom om hon hade viftat med något.
Patern stod som förstenad. - Men i hast fick han lif.
- Vilseförda varelse! Bättre är det dig då att dö än att
lefva! utropade han och drog ur en slida, dold under hans
rock, en dolk, samt höjde den öfver flickan.
- Förmätne skurk! ropade i detsamma Carl Frisk och
sprang tillsammans med Helge Stål upp från deras gemen-
samma gömställe.
- En orm! utropade den förklädde patern, släppte sitt
offer, som han inte hunnit skada samt skyndade längre in i
skogsdungen, förföljd af Helge Stål, hvaremot Carl Frisk tog
i sina armar jungfru Frida, hvilken afsvimmat och bar henne
till hennes hem, där hon genom lämplig behandling inom
kort återfick sansen.
Helge fick inte tag i patern, hvilken tycktes ha sjunkit
genom jorden, så oförklarligt var hans försvinnande.
Det blef på Helges tillskyndelse larm i lägret ooh patruller
utsändes åt olika håll för att gripa patern ; men han var och
förblef borta.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
