Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Kap. XIX. Jungfru Frida Meijer i svenska lägret
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
En orm kan man kalla honom själf, ty hans tal var
giftigt som en orms bett och lik en orm slingrade han sig
undan faran och sina förföljares blickar.
Det behöfver inte nämnas, att duellen mellan Carl Frisk
och Helge Stål, hvilken blifvit afbruten genom Fridas och
paterns ankomst till bokdungen, alldeles torkade in och att de
medelst handslag åter förenade sig.
Helge beundrade den unga borgarflickan, hvilken fört ett
så ädelt språk gent emot patern. - Han lyckönskade Carl till
att äga hennes kärlek och han svor på, att en flicka, hvilken
själf var så hjältemodig, omöjligen skulle kunna se sin man
draga sig tillbaka från ärans fält.
Och han hade rätt.
Jungfru Frida, hvilken hittills lidit af vissheten om, att
hennes älskade drog sitt svärd emot hennes trosförvanter,
ändrade sinnelag efter paterns mordförsök på henne.
Hon afsade sig katolska religionen och blef lutheran.
Från den stunden talades det aldrig mera om, att Carl
Frisk skulle återvända till Sverige och slå sig ned där i lugn
och ro. - Nej, nu skulle han som förr utmärka sig i krigs-
tjänsten och hans käresta skulle städse vara vid hans sida och
följa honom som page genom växlande skiften.
- Se, det var en krona till flicka! sade Helge Stål,
hvilken var invigd i förhållandena. Det var en krona till
flicka, sade han, när han fick se jungfru Frida, klädd till page,
följa Carl Frisk. Hon är, fördöme mig, af samma skrot och
korn som min Elsa där hemma i Värend!
Och han tog sig en mugg öl på den saken.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
