Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Kap. XX. Skärmytslingen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Kap. XX.
Skärmytslingen.
Hvar har ryttmästare Frisk fått sin page ifrån?
— Det vet han bäst själf.
— En präktig pojke!
- Något liten blott.
— Kan väl vara; men han sitter, som vore han fastnitad
på hästryggen.
— Det är sanntf
Dessa ord yttrades en dag mellan ett par officerare, hvilka
sågo Helge och Carl följda af den senares page rida öfver
fältet vid Werben mellan de olika regementenas tältgator.
Det var sant, hvad de sade, att pågen satt liksom fastnitad
på hästryggen. — Och en präktig page var det äfven;
ty han vek aldrig från sin herres sida, hvilket ej heller var
underligt; ty jungfru Frida njöt i fullaste mått af att få vistas
i Carls sällskap utan att bli hindrad eller klandrad därför.
Hon önskade ej strid; men hon var fast beslnten, att,
när det blef batalj, vara vid Carls sida alldeles som nu i det
väl skyddade lägret.
Skulle hon kunna uppfylla denna sin önskan?
Ja! kunna vi svara redan nu. Kärleken gaf henne mod
att fördraga allt och trotsa alla faror. Endast döden skulle
kunna skilja henne från hennes älskade.
Måhända Carl själf var något skeptisk om hennes förmåga
att utstå fältlifvets strapatser; men han skulle snart bli tagen
ur sitt tvifvel. Molnen drogo sig samman och snart blef det
skärmytslingar.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
