Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Kap. XX. Skärmytslingen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
- 291 -
I medio af juli ingick till svenska lägret i Werben under-
rättelse om, att Tillys förtrupper, bestående af fyra kavalleri-
regementen under generalerna Montecuculi, Holk, Coronini
och Bernstein genomtågade Magdeburgs område.
Att genom ett raskt företag öfverrumpla och spränga en
del af eller, ännu hellre, samtliga dessa regementen, blef nu
konungens beslut och han sände för detta ändamål en stor
del af sitt rytteri till Arneberg, en liten stad söder om Werben.
Natten till den 16 juli infann sig konungen därstädes i
spetsen för Smålands rytteri och lät samtliga sina ryttare
genast bryta upp mot Beldingen.
Där låg konungen stilla hela följande dagen, som var
söndag och sedan han af flyende bönder och infångade kroater
erhållit närmare upplysning om fiendens ställning, utdelades
order för anfallet.
Montecuculi låg med sitt regemente i byn Burgstall, Bern-
stein i Rheindorff, Holk och Coronini i Asyern.
Mot den förstnämnde sändes den oförskräckte Baudis, den
andre åtog sig konungen själf och mot de båda öfriga beordrade
han Rhengrefven.
Fälttjänst och bevakning synas hafva varit högst inskränkta
begrepp hos de kejserlige generalerna, som för öfrigt voro
långt ifrån att tänka sig möjligheten af, att konungen skulle
våga anfalla dem.
Baudis, som hade kortaste vägen och därför började
dansen, fann Montecuculis dragoner försänkta i djup sömn
och bröt som en stormvind in öfver dem samt nedhögg dem
i kvarteren, innan de hunnit samla sig. Blott få af dem
lyckades undkomma genom en hastig flykt.
Bullret af striden hade emellertid hörts till Rheindorff
och konungen fann vid sin ankomst dit Bernsteins regemente
ordnadt till strid.
Vid första anfallet veko österrikarne tillbaka, men Bern-
stein lyckades åter samla dem och förmå dem att hålla stånd.
Striden blef häftig och konungen, som själf deltog i den-
samma, råkade i fara, då Harald Stake kom till undsättning
med reserven.
Bernstein stupade och hans ryttare nedhöggos eller flydde.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
