Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Kap. XXI. Slaget vid Breitenfeld.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
- 305 -
bundet mellan konung Gustaf Adolf och kurfursten af Branden-
burg.
Att så skedde, tillskref Tilly Pappenheim, som utan Tillys
bestämda order började stormningen af en stad, som ovillkor-
ligen skulle af sig själft fallit i kejsarens och katolikernas händer,
så snart Gustaf Adolf blifvit fördrifven från Tyskland eller till
och med blifvit undanjagad till kusten, menade han.
Pappenheim däremot, som ganska väl insåg, att, om
Falkenberg icke stupat, hans stormningsförsök varit misslyckadt
oeh att Tilly i detta fall icke skulle understödt försöket utan
låtit honom och hans skaror omkomma i löpgrafvarna eller
taga sig därifrån, bäst de kunde, dolde inte sin harm däröfver.
Fältherrarnes ömsesidiga missnöje med hvad, som händt
och med hvarandra, inverkade äfven hämmande på krigs-
rörelserna.
Därunder fann Gustaf Adolf tid att trygga åt sig de för-
delar, som det ingångna förbundet tillförsäkrade honom.
Han sände Horn med en betydlig styrka att i reträtt-
linien på Kustrin bevaka schlesiska gränsen, i händelse kej-
saren skulle i sina arfländer samla en ny här i stället för
Wallensteins sprängda horder och sända den mot norra
Tyskland.
Själf rekognoscerade konungen linierna vid Havel och
Elbe, hvarefter han lämnade sin här i Brandenburg och begaf
sig till Mecklenburg, där han åter insatte de af Wallenstein
förjagade hertigarne i deras länder samt kvarlämnade därstädes
- lika mycket till deras skydd som att hafva sin rygg fri -
äga en reserv af några nyvärfvade tyska regementen under befäl
af Åke Tott.
Tilly hade emellertid fattat sitt beslut.
Då han han inte kunnat förekomma förbundet med Branden-
burg, ville han beröfva konungen en annan "bundsförvant, som
låg närmare till hands och sålunda var lättare åtkomlig.
Han öfverlät försvaret af Magdeburgs ruiner och hela
Altmark ända till Havel åt Pappenheim och bröt med hufvud-
hären upp mot Hessen för att kufva den mot kejsaren och
ligan trotsige landtgrefven.
Med tygellös grymhet framfor hans af morden och plundrin-
Hjeltekonungen. 39
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
