Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Kap. XXII. Würzburg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Hela två dagar besköt konungen ett af slottstornen i hopp
att detsamma vid nedrasandet skulle fylla grafven och på detta
sätt underlätta stormningen. - Tornet föll äfven slutligen
men på sådant sätt, att den åsyftade verkan förfelades.
Sedan löpgrafvarne hunnit fram intill fästningen, beslöt
konungen att medelst stormning borttaga den utanför porten
belägna så kallade halfmånen, samt anförtrodde detta synner-
ligen vådliga uppdrag åt Axel Lilie, Jakob Ramsay och Johan
Hamilton med deras folk.
Hepburn och en hop frivilliga skyttar följde sina landsmän.
Striden blef både långvarig och förtvinad, ty fienderna,
skyddade af det höga bröstvärnet, gjorde ett kraftigt motstånd,
hvaremot de stormande måste under fiendens kulor och hugg
tränga uppför bergsbranten öfver grafven och vidare uppför
själfva fästningsvallen.
Ett stycke därifrån och skyddade af en grushög, stodo
Gustaf Adolf och Per Brahe åskådande striden, hvarunder en
från fästningen kommande kanonkula slog ned vid sidan af
dem samt öfvertäckte dem med grus och dam.
Konungeu gick sedan ut på fältet för att ytterligare upp-
muntra soldaterna, livarvid en muskötkula slet bort en del af
hans buffelhandske utan att göra någon annan skada.
Emellertid rasade striden utan uppehåll.
Österbottningar och skottar trängde oemotståndligt fram
mellan fiendernas pikar och kulor, så att ändtligen efter trenne
timmars fäktande de kejserlige drogo sig in i slottet och
svenskarne blefvo mästare öfver hela utanverket.
Dagen, därpå skulle hela fästningen stormas, hvartill ut-
sagos svenska och tyska trupper med gula och blå brigaden
samt österbottningarne i spetsen.
Hamilton hade väntat att med sina skottar äfven denna
gång få deltaga i striden och han ansåg Gustaf Adolfs vägran
för en sådan skymf mot sig och sina landsmän, att han på
stället begärde afsked och öfvergaf krigshären.
Under följande natten samlades ofvannämda regementen
uti den nyss eröfrade halfmånen; morgonen därpå litet före
dagningen bestämdes tiden för anfallet.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
