Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Kap. XXII. Würzburg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
- 334 -
Det var nu redan full dager, så att han tydligt kunde se
de på borggården liggande liken.
Han märkte straxt, att några af dem hade en för döda
människor frisk färg och gissade till verkliga förhållandet, hvar-
för han leende ropade:
- Stan upp igen! Eder skall intet ondt vederfaras!
Vid dessa ord sprungo genast många af de förmenta liken
upp ifrån marken samt bugade sig med glädje och tacksamhet
för den räddande fursten.
Segervinnarnes byte blef ganska stort.
En mängd silfver och kostbarheter, som stadsboarne hade
förvarat uti slottskyrkan, återlämnades och likväl erhöllo sol-
daterna så mycket penningar, att de vid delningen med fyllda
hattkullar mätte det klingande myntet.
Konungen behöll för egen räkning myntkammaren, inne-
hållande vapen för 7,000 man till fot och 4,000 till häst, 18 större
och 30 mindre kanoner, samt fyra mörsare, stallet med en
mängd utsökta hästar, vinkällaren, ymnigt försedd med många
till och med tjugu år gamla fat och slutligen det rika biblio-
teket, hvilket skänktes till Upsala högskola.
Ur kapellet togos bilderna af Frälsaren och jungfru Maria,
gjutna af gediget guld, äfvensom de tolf apostlarna af silfver.
Keller måste dessutom upptäcka ärkebiskopens hemliga
skattehvalf, djupt ner under slottets källare inhugget i själfva
klippan.
Därifrån utburos de gömda rikedomarne, man vet ej till
hur stort värde.
Då från samma hvalf ett skrin bars öfver borggården,
lossnade bottnen och hela den tunga laddningen, bestående af
blanka dukater, rullade ut öfver stenarne.
Soldaterna kastade sig ned för att plocka upp dem, läm-
nande för syns skull några åt konungen, men stoppade de
flesta i sina egna fickor.
Gustaf Adolf skrattade däråt och sade:
- Låt vara, gossar! Eftersom guldet nu en gång fallit i
edra händer, så må ni också behålla det I*
Ur: Svenska minnen på utländska orter.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
