Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Kap. XXIII. Pokalklang
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Sagdt och gjordt! Med Harald Stake i spetsen och
gubben Lans därnäst sprängde en skara västgötar oemotstånd-
ligt mot de österrikiska leden och en papistisk ryttare, som
redan fattat tag i konungen och lyfte vapnet till dödshugg,
sjönk, träffad af Lans’ hakelod, från hästen.
Då striden var slut och österrikarne voro stadda på flykt,
kom konung Gustaf Adolf fram till Stakes skvadron och frå-
gage efter den gamle knekten, som i sista ögonblicket räddat
hans lif.
Gubben Lans måste fram och då konungen med några
hjärtevarma ord nämnde honom till underofficer, kunde man
se ett par stora tårar bana sig väg utför gubbens fårade kinder
och stanna i hans väldiga knäfvelborrar.
Och då konungen red sin väg, fick den nye underoffi-
ceren mål i munnen, må ni tro. Han ropade, att det gaf eko:
- Skam den, som inte följer en sådan konung in i dö-
den! - Hurra, pojkar!
Och det kom ett hurrarop, som ej skämdes för sig och
själfvaste Harald Stake höll sig ej för god att med fall hals
instämma i ropet:
- Lefve konungen!
Vid dessa ord, som den berättande uttalade med högre
röst, reste alla sig upp och blottade sina hufvuden samt ropade:
- Lefve konungen!
- Det är rätt, pojkar! Så skall det låta, när sveamän
tala om sin konung! - Skam den, som har en droppe kvar
i bägaren, när konungens skål är drucken!
Alla förde sina bägare till sina läppar och när de druckit
höllo de dryckeskärlen upp- och nedvända, för att visa, att de
druckit ur.
- Nå, hur gick det med gubben Lans? frågade en stämma.
- Gubben hade inte lång tid att fröjda sig åt sin nya
värdighet. Dagen innan Wtirzburg blef taget, borrade sig en
kula in i gubbens bröst. Den gamle, som just lagt hakebössan
till ögat för att sikta, föll åt sidan och lade sig till hvila med
geväret tiil hufvudgärd.
’"- Så skall en krigare dö?
- Lefve hans minne!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
