Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Kap. XXIV. Rekognosceringar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
- 362 -
blifva några fiender varse och den fjärde natten ankom man
till den trakt, som skulle undersökas.
Ryttmästaren fick af sin vägvisare veta, att en färja och
ett ensamt hus var beläget nära intill denna skog och att denna
färja var stor nog för att på en gång föra öfver trettio hästar.
Nu kom det därför an på, hur man genom någon list
skulle kunna bemäktiga sig denna färja och äfven färjkarlen.
Helt tyst närmade man sig därför den yttersta skogskanten
och ryttmästaren red ensam, denna gång iklädd sin svenska
dräkt, framåt för att rekognoscera.
Det hade ännu icke börjat dagas, men likväl måtte någon
redan hafva farit öfver, ty färjan låg vid andra stranden.
Utan vidare betänkande gaf han sitt manskap befallning
att hålla sig färdigt och vid ett tecken, som han ville gifva
dem, skynda fram.
Nu närmade han sig stranden och ropade af alla krafter
på färjekarlen. - Denne, som för en enda persons skull inte
ville dra öfver färjan, frågade, hvem han skulle föra öfver.
Ryttmästaren svarade:
- En vagn och sex hästar!
Som vid en sådan öfverfart en gyllen eller kanske en
reichsthaler kunde förtjänas, skyndade färjkarlen att hinna den
andra stranden; men knappast hade han lagt till, förrän Helge
Stål fattade tag i honom och höll honom, till dess att hans
manskap vid det öfverenskomna tecknet kom fram och bemäk-
tigade sig färjan.
Alla hjälpte nu till, för att man skulle komma öfver floden
hastigt och redan före solens uppgång hade man hunnit andra
stranden.
Rytmästar Stål insåg, att hans och hans manskaps säker-
het berodde därpå, att man behöll färjmannen hos sig. Rytt-
mästaren förklarade för färjkarlen, att intet ondt skulle veder-
faras honom, om han frivilligt följde med, men att det gällde
hans lif, om han försökte rymma. ?-
Äfven skogarne på denna sidan Main voro Ståls vägvisare
väl bekanta och nu lägrade han sig tvenne timmars väg från
en större kyrkby i en skog, hvilken stötte till den stora väg,
som kom från Landau och Strassburg.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
