Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Kap. XXIV. Rekognosceringar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
- Hör på, god vän, sade vapensmeden och ruskade på
sig, det är allt för kallt att sitta här och torka. Midnatten är
nu inne och kölden plägar ju tilltaga mot morgonsidan. Några
klunkar brännvin skulle bestämdt inte skada oss.
- Ja, den som hade dem ändå, suckade knekten miss-
modigt.
- Det är lätt hjälpt, menade vapensmeden och tog fram
ur den rymliga fickan en stor flaska, satte den för munnen
och drack.
Därpå räckte han den till soldaten, som ej var sen att
taga sig en ännu större klunk. Ett smackande med tungan
förklarade tydligt, att han började känna sig belåten. Mer och
mer tittade han snedt på flaskan, som Berthold med flit ställt
ifrån sig på en af lårarne.
Vapensmeden lät hans längtan bli allt större. Slutligen
sade han:
- Jag tycker, att du fryser, kamrat?
- Det är inte så utan, det, inföll soldaten ifrigt.
- Nå, menade vapensmeden och pekade på flaskan, du
vet ju, att det finns värme där.
Soldaten lät ej säga sig detta två gånger. - Den andra
klunken blef dubbelt så stor som den första och när knekten
ändtligen satte ifrån sig flaskan, var det så nära honom själf,
att han utan svårighet kunde nå den med handen.
- Hör på, kamrat, inföll nu vapensmeden, jag känner
mig betydligt sömnig; vaka du en stund, medan jag får slumra
en smula.
Och utan att invänta knektens svar lutade han ryggen mot
muren och låtsades somna in. Men härunder observerade
han hemligen, hur soldaten småningom drack af flaskans fre-
stande innehåll ända, till dess han värkligen insomnade och
rullade ned från vapenlåren.
- Nu är det tid för mig, mumlade Berthold. Gud gifve
min plan framgång.
Sedan han varsamt tagit den vid soldatens bälte hängande
stora portnyckeln, öppnade han sakta järnporten på glänt och
tittade ut. I den svaga ljusningen såg han små mörka punkter
röra sig af och an; de kommo närmare och slutligen igen-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
