Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Kap. XXV. Gustaf Adolf i Nürnberg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
- Ack hur gerna skulle jag inte vilja stanna här vid
ditt bröst denna korta hvilostund och dock...
- Och dock? - Hvad menar du?
- Jag får ej göra det!
- Du får ej ?
- Nej!
- Jag förstår dig inte.
- Högre plikter kalla!
- Förklara dig, Frida!
- Dyre Carl! Konungen sväfvar i fara!
- Konungen? utbrast ryttmästaren och fattade med ena
handen om sitt värjfäste. - Tala, tala!
- Vet: Jag upptäckte här bland de jublande folkmassorna
i Miinchen ett ansikte, på hvilket jag aldrig kan misstaga mig.
- Jesuitens?
- Ja, jag såg pater Myosotis, denna gång iklädd en
borgares skrud. - Hans blickar föllo på mig och jag tyckte,
att det var liksom ett par huggormsögon, som blickat på mig.
- Han smyger efter konungen, hvilken bör varnas.
- Konungen frågar ej efter smygande lönmördare, men
det hindrar ej, att vi kunna iakttaga större försigtighetsåtgärder
utan hans majestäts vetskap och vilja.
- Man måste göra det snart.
- Kom, vi gå genast till lifvakten i slottet, där magistraten
väl vid det här laget svär vår konung tro och huldhet.
De gingo.
Då Gustaf Adolf stigit upp i de honom anvisade rummen,
inträdde rådet och frambar dyrbara skänker, bestående af be-
tydliga penningsummor och rika förråd åt hären samt dessutom
tvenne af silfver särdeles skönt arbetade himmels- och jord-
glober, åt »försvararen af jordens frihet och himmelns ljus.»
De gamla rådsherrarne voro rörda; icke mindre konun-
gen själf.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
