Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Kap. XXVII. Segertåget i Bayern
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
- 404 -
Konungen insatte en protestantisk styrelse, som jämte
borgerskapet skulle aflägga tro- och huldhetsed åt honom så-
som sin konung.
Markgrefven af Baden-Derlach blef nu konungens närmaste
man och drog med till Ingolstadt, hvilken fasta plats konungen
önskade bemäktiga sig och dit bayrarna dragit sig.
Markgrefven stupade utanför Ingolstadts murar alldeles invid
konungens sida och konungen själf sväfvade i den största lifsfara.
Konungen hoppades att med tillhjälp af några öfverlöpare
kunna intaga fästningen, men den trotsade hans bemödanden
och öfverlöparne voro för fega för att vara svenskarne till
någon nytta.
Från denna attack berättas följande:
Konungen försökte att intaga Ingolstadt, men misslyckades,
emedan besättningen i fästningen understöddes af hela den
bayerska hären.
Uti fästningen fanns en gammal kanon, kallad »fikonet»,
hvars egenskap att skjuta både långt och säkert var ryktbar
allt sedan det schmalkaldika kriget.
Styckjunkaren vid nämnda kanon såg en gång ute på
fältet en person, ridande på en stolt springare och omgifven
af en stor svit.
Det var Gustaf Adolf!
- Se där, sade styckjunkaren, rider säkert en förnäm
herre; men jag skall staxt göra slut på hans resa!
Han riktade och afsköt »fikonet.»
Kulan träffade hästen och kastade honom jämte konungen
till marken, båda öfverhöljda med mull och blod.
Svenskarna störtade dit och fann konungen - oskadad.
Han sade då:
- Ännu är ej äpplet moget!––––
Då svenskarne upphäft belägringen, skyndade invånarne
ut på det öfvergifna fältet. Man upptäckte bland annat äfven
det ställe, där konungens skjutna häst var nedmyllad. Borgarne
gräfde upp honom, afdrogo och stoppade upp huden, samt
ställde den i sitt tyghus såsom ett minne af den dag, då den
öfver allt segrande svenske konungen besåg, men ej besegrade
Ingolstadt.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
