- Project Runeberg -  Hjeltekonungen. Historisk roman från 30-åriga kriget /
412

(1906) Author: Wilhelm Granath With: Pelle Hedman - Tema: War
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Kap. XXVII. Segertåget i Bayern

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Just i detsamma nalkades Max Auer från ena sidan, under
det att från motsatta hållet en liten ryttärtrupp red fram mot
belätet.

När Max Aner såg detta, saktade han sin gång, ty hans
skarpa blick hade igenkänt den i spetsen för truppen ridande
mannen..

Denna höll in sin häst tätt bredvid Annchen, betraktade
några minuter hennes tårdränkta anlete och sporde därefter
mildt:

- Hvem beder du för, barn?

Hälft förskräckt öfver denna fråga reste sig den unga flic-
kan upp. Hon betraktade en stund forskande den ljuslette
ryttarens milda drag och då hon märkte, att han alltjämt såg
på henne med deltagande, omtalade hon, huruledes hennes
farfar blifvit ryckt från hemmet och slutade sin berättelse
sålunda:

- Och nu hafva farmor och jag gått hit för att söka
reda på farfar. Om vi blott kunde få träffa konungen. Han
skall vara så mild, alldeles som I, nådig herre, föreställer
jag mig.

Stålhandske, som red vid konungens - ty det var Gustaf
Adolf, som tilltalat flickan - sida, anmärkte, att Auer icke
allenast återfått sin frihet, så snart han ärligt ledsagat den finska
styrkan in till staden, utan äfven erhållit en pung dukater till
belöning.

Under det att detta afhandlades, trängde sig Max närmare
och Stålhandske, som ifrigt spejade efter honom, utropade
slutligen:

.- Han står ju där!

Inom några sekunder omfamnades Max af hustru och
sondotter. Då han ändtligen blef fri från ömhetsbetygelserna,
gick han rakt fram till Gustaf Adolf och sade, i det att han
djupt bugade sig:

- Vore alla furstar och herrar så milda och nådiga som
I, herre konung, då ...

Längre hann han ej, ty hans tal blef afbrutet af Annchen
och hennes farmor.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 07:20:48 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/hjelteko/0412.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free