Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Kap. XXVIII. Lifpagerna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
- 424 -
Äfven detta företag lyckades.
Danskarne hade nyss lagt sig att sofva, och som de visste,
att inga svenska män funnos där, af hvilka de behöfde frukta
en öfverrumpling, hade de ej någon utpost, som kunde var-
sko dem.
Kvinnohären rusade således öfver dem från tre håll och
dödade dem samt och synnerligen, innan de hunno sätta sig
till motvärn.
Anföraren för danska afdelningen, hvilken hette Baste
Stark, blef af segervinnerskorna begrafven och hans graf, nära
Ströby gärde, visas ännu i dag under namn af Baste hög;
men med de andra liken gjorde man sig intet besvär utan lät
dem ligga där de lågo, till korpars och andra djurs byte, strödda
öfver slätten, hvaraf den närbelägna byn sedan fick namnet
Ströby, som den heter ännu i dag.
Nu först var segern fullständigt vunnen och aldrig har väl
någon general återvändt från striden mera stolt och glad än
den unga Blenda i spetsen för sin kvinnohär.
Hon påstås då ha ridit på en hvit häst, iklädd en fjäder-
prydd hjälm och med en dyrbar sköld samt ett kostbart svärd,
hvilket alltsammans hade tillhört den aflifvade danske kungen.
Där fanns ej i hela skaran en enda kvinna, som ej till
hälften dignade under bördan af vapen, kläder och dyrbarheter,
ty man hade helt och hållet utplundrat de fallna fienderna.
Därjämte medfördes en stor mängd hästar, ett byte, som ej
var att förakta.
När då de tappra kvinnorna kommo öfver Helge å till en
helt annan trakt af Bråvalla hed, slogo de läger och rastade
i flera dagar, hvarunder de offrade åt sina gudar, ty händelsen
timade långt före kristendomens införande i landet.
Hur stor blef ej vid återkomsten från norska kriget så
väl konung Allés som alla hans mäns öfverraskning, då de
förnummo, hvad kvinnorna under deras frånvaro hade uträttat.
Kungen utlyste genast ett allshärjarting, dit han kallade
alla sina undersåtar och därvid han tillerkände de tappra kvin-
norna, som utfört en sådan hjältebragd, åtskilliga förmåner,
hvilka de i evärldliga tider skulle få bibehålla.»*)
*) Ur: Anteckningar om svenska kvinnor.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
