Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Kap. XXVIII. Lifpagerna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
- 427 -
genom dem bestämda handlingar. Man igenkänner allestädes
en evig världslag; men man har ännu icke förmått höja sig
till en allmän och klar uppfattning af idéen om kristlig försyn,
eller om människors handling såsom bevarande af viljans fria
och sedliga själfbestämning.
Och i sammanhang med denna tro på ödet såsom en
högre och allt behärskande nödvändighet fattar ännu mången
efter hedningarnes sätt hela skapelsen såsom ledd och befolkad
af hvarandra underordnade, mer eller mindre mäktiga natur-
vättar, under hvilkas inflytelse öfver människan och hvad
henne tillhör, står i lifvet och emellan hvilka hon själf intager
sin gifna plats efter döden.
Spåren af detta föreställningssätt framträda allestädes märk-
bara i värendskt folkmål liksom i värendskt folklif, om ock
numera oftast i en mildrad form. Ännu i senare tider har
man dock exempel på en sådan fatalism, såsom då en mor vägrade
tillåtelse att genom rullning söka till lifvet återkalla hennes
drunknade son, eller den gängse motviljan att i sjukdomsfall
tillkalla läkare o. s. v. Man har nämlingen länge betraktat
dylika åtgöranden såsom otillåtna ingrepp i ödets oföränderliga
skickelse. För öfrigt nyttjas ännu ordet öder, öer, ön i lan-
dets folkmål under betydelse af genom ödet eller skickeisen
bestämd, såsom: »Äss ja å öen te å loiva, tess den daen
kommer» (om jag är af ödet bestämd att lefva, tills den dagen
kommer), »han va inte öen te å få svi sia hoira växena» (han
var inte af ödet bestämd att få se sina söner uppvuxna) o. s. v.
Eljest heter det nästan alltid vid inträffande olycksfall »det var så
rätt skickadt», »ämnadt», »bestämdt», »utsedt», »förord-
nadt»; »det skulle så ske»; »det skulle så hända»; »det var rätt
så, att det skulle så vara» o. s. v. När dråparen dräper, såsom när
han själf får gå till döden, säger ännu alltid värendskvinnan full af
medlidande: »Ja, det var väl så hans öde!» »Stackare; det var
ett ynkligt öde!» Ödet spelar således sin hemlighetsfulla roll,
hvarhelst död och olycka äro framme, liksom öfverallt, där
människan, behärskad af våldsamma lidelser, synes handla
mindre efter eget rådslag än på grund af en inre bjudande
nödvändighet. Allting är detsamma underordnadt, hednaguden
och naturvätten, liksom människosinnet och då hela naturlifvet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
