Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Kap. XXVIII. Lifpagerna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
- 438 -
djerf rekognoscering och kommen att inberätta, huru I och
edra män afdagatagit några »krabater» och dymedelst befriat nej-
den från ett antal röfvare och blodsugare.
– Nej, ers majestät, svarade Carl Frisk, vi bedja att till
ers majestäts förfogande få ställa en lifpage i stället för den
afdöde.
- Tack, mina vänner; men I kommen för sent. - Är
det en smålandspojke, I viljen skjuta fram?
- Nej, det är en tysk yngling, från Zebst; men en ädel
gosse, hvilken utan tvifvel skulle bli ers majestät en trogen
lifpage.
- Därpå tviflar jag icke, då mina präktiga småländska
ryttmästare lägga sig ut för honom. - Låt mig få se honom!
Carl Frisk skyndade ut ur rummet och återkom efter ett
ögonblick, medförande Fridolf, hvilken djupt bugande stannade
vid dörren.
- Stig fram, min gosse, befallde konungen.
Fridolf lydde och en darrning genomfor hans kropp, då
han nu stod framför den store och älskade konungen samt
fick blicka in i hans himmelsblå ögon.
- Hvad heter du? frågade Gustaf Adolf.
- Fridolf! svarade pågen och såg så trohjärtadt på ko-
nungen, hvilken lade sin hand på hans hufvud, sägande:
- Dina ögon tala ett öppet språk, min vän . . . Du vill
bli min lifpage?
- Ja, ers majestät, jag bönfaller om nåd att få bli det.
- I sanning! Du ser käck ut, min gosse, ehuru dina
ansigtsdrag äro fina som en flickas. - Gud tröste de unga
flickor, som blicka in i dina ögon.
Pågen rodnade djupt och skälfde af räddsla, för att konun-
gen skulle finna, att han var en förklädd flicka.
- Du är för späd, mitt barn, för en sådan tjänst. Dina
krafter skola ej stå dig bi och för öfrigt har den hederlige bor-
garen Leubelfing här i Niirnberg gifvit mig sin son till lifspage.
- Du är för svag. Väx till, min vän, och kom då igen. Har
du då sådana förespråkare, som du har nu, så skall du vara
viss om platsen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
