Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Kap. XXVIII. Lifpagerna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
- 441 -
genom att gå klädda i fotsida munkkåpor. Dessutom var gar-
nison stationerad i klosterträdgården med tillhörande byggnader.
Det var meningen att samla mycket kejserligt folk vid klostret
och därefter med de hopsamlade skarorna göra ett lömskt öfver-
fall på det svenska lägret.
- Emellertid kommo svenska ströfkårer till klostret. -
Det blef strid. - Omkring klostret kämpades ursinnigt och
en skara under befäl af dåvarande löjtnanten nu ryttmästaren
Carl Frisk trängde in i själfva klostre; och anställde blodbad
bland de till munkar förklädda österrikiska soldaterna.
- Jag såg den ädle och kraftige svensken, hur han käm-
pade öppet och ärligt, sedan han funnit, att det ej var munkar,
som han hade omkring sig och jag tänkte: Ej kan en sådan
man vara en fördömd människa. Pater Myosotis har miss-
tagit sig.
- Jag sprang fram till den svenske befälhafvaren, kastade
mig på mina knän och besvor honom att taga mig i sin tjenst
och befria mig från pater Myosotis förmynderskap.
- Den svenske officeren biföll min begäran och jag för-
des med till Werben; - men före aftåget från klostret hann
pater Myosotis, som blifvit skonad - han var ju obeväpnad,
som man trodde - tillhviska mig, att jag skulle verka för
mordplanen mot ers majestät, påminde mig om, att jag var den
heliga jungfruns utkorade redskap och hotade mig med de
grymmaste kval i skärselden, om jag underläte att söka bringa
ers majestät om lifvet.
- Fortfar! befallde Gustaf Adolf, då pågen gjorde ett
uppehåll.
- Jag blef förd till Werben och kom i svenska lägret
såsom min räddares tjänare. - Jag såg ett helt annat lif bland
dem, som äro kallade kättare än bland katolikerna. Jag såg
glada och trofasta ansikten, hörde muntra visor, glada samspråk
och de råa seder, som jag skådat bland kejsarens trupper, funnos
ej i det svenska lägret. Jag såg ers majestät. Jag hörde hurra-
ropen, hvar ers majestät färdades fram, jag hörde ers majestät
tala och jag tänkte: Lyckligt det folk, som har en sådan
konung! Aldrig skall ett mordvapen af mig lyftas mot det
bröstet! Patern har misstagit sig! Den heliga jungfrun kan
Hjelteko nungen. 5 6
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
