Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Kap. XXVIII. Lifpagerna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
- 4SS "
- Inte skulle han behöfva sakna mig, inte, inföll en liten
rödhårig och trind tös. O, min Gud! Om jag hade en så
vacker gosse, som höll af mig.
Lifpagen forsatte smäktande, tänkande på Carl Frisk, fast-
än han sjöng om en flicka:
För dig, för dig mitt ömma hjärta glöder,
För dig, för dig det klappar hvarje slag,
För dig, för dig nu ädla drufvan blöder;
Du är min sol här uti lifvets dag!
- O, min Gud, så vackert!
- Och så vacker han är, när han sjunger sedan.
- Nu börjar han igen!
- Hör!
Du ler mot mig! - Ack, lyktad är min smärta!
Ett änglars hem, det är hos dig, min mö!
Hur ljuft att slutas till min älsklings hjärta;
Må där jag lefva och må där jag dö!
Nu var det flickorna, som .jublade.
Pagerna däremot, som beslutat sig för att ge Fridolf en
bastonad, voro litet handfallna och illa till mods, ty de kunde
inte neka till, att han sjungit bra och vackert samt att han
var en sympatisk personlighet, som man inte gärna utan orsak
förorättade.
Den som söker, han finner, heter det, och de skulle
äfven finna anledning till gräl med Fridolf, ehuru denna an-
ledning i dubbel bemärkelse var sökt.
- Där har du en fylld pokal, kamrat! Drick till din
skönas pris!
- Tack! Alla vackra flickors skål!
- Bravo! Bravo!
De drucko alla och många af flickorna lyckades få klinga
sina dryckeskärl mot lifpagens.
Slutligen satte han bägaren ifrån sig. - Han hade blott
läppjat på innehållet.
- Hvad nu! utropade en af grälmakarne. Dricker du
inte i botten, kamrat!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
