Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Kap. XXIX. »Farbror invalid»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
- 464 -
De svarade därpå medelst fientliga infall på Dalsland och
Vermland.
Främmande trupper, som frän Skottland och Nederländerna
blifvit \ärfvade till Sveriges hjälp, landade på Norges kuster,
men blefvo dels uppehållna, dels nedgjorda.
Detta senare var fallet med en skotsk trupp, anförd af
öfverste Sinclair, hvilken jämte allt sitt folk blef öfverfallen och
mördad i ett trångt pass mellan Romsdals- och Gullbrantsdals-
dalen.
En del banade sig väg öfver Jämtland och Härjedalen,
samt blefvo förlagda i Stockholm och sjöstäderna.
Till sjös hade danskarne under detta krig bestämd öfver-
vikt.
Konung Kristian gick själf ombord på sin flotta, trettio-
sex segel stark, och styrde ända upp till Stockholmsskären, och
då svenska flottan under Gyllenstjernas befäl drog sig tillbaka
under Vaxholms fästning, följde den danska tätt efter.
Själf steg konung Kristian i land och lät beskjuta fäst-
ningen.
Underrättelsen härom, spred sig hastigt kring landet.
Dalkarlarne reste sig själfmant för att tåga till hufvudsta-
dens försvar.
Gustaf Adolf skyndade genom natt och dag från Jönkö-
ping och anlände den 10 september klockan 3 på morgonen
till Stockholm.
Två timmar därefter hastade han i spetsen för de främ-
mande trupperna till Waxholm och hoppades i det trånga far-
vattnet kunna förstöra den danska flottan, som af motvind
kvarhölls.
Men samma morgon vände sig vinden och danskarne af-
seglade, innan konungen hann fram.
Båda de krigförande makterna kände behofvet af fred.
Blomman af Danmarks adel multnade i Smålands skogar
och Kristian fann vid sin hemkomst sina tillgångar så med-
tagna och ropet om fred så allmänt, att han ändtligen lyssnade
till Sveriges flera gånger gjorda anbud om underhandlingar.
Ställningen var också för konung Kristian sådan, att, om
svenska regeringen tillfullo känt densamma samt ägt medel och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
