Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Kap. XXIX. »Farbror invalid»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Kejsarvalets utgång föranledde emellertid en konferens
emellan Böhmen, Schlesien, Mähren, Lausitz och Österrike.
Böhmens författning gaf största likhet med grannlandet
Polen, där regentens makt var ganska oinskränkt och Ferdinand
förklarades kronan förlustig.
På förslag till tronföljden funnos flera, men kurfurste
Fredrik V af Pfalz erhöll de flesta rösterna och de ständer,
som därvid visat sig vara Ferdinand trogna, förklarades sina
ämbeten förlustiga samt förvisades ur riket, åtgärder, som de
protestantiska ständerna sedermera dyrt fingo umgälla.
Fredrik V var blott 23 år gammal, visserligen god och
vänsäll, men fullkomligt i saknad af de egenskaper af regent,
fältherre och statsman, som i en så brydsam ställning voro
erforderliga.
Kurfursten af Sachsen, hertigen af Bayern, hans egen moder
och svärfader afrådde honom samfäldt att mottaga valet,
men begäret efter en konungakrona och hans stolta gemåls
eggelser segrade.
I slutet af september 1619 lämnade han sin hufvudstad,
Heidelberg, mottog på gränsen af Böhmen sina nya undersåters
första hyllning, höll den 31 oktober sitt intåg i Prag och kröntes
därstädes den 5 november med alla de ceremonier, det
prål och det slöseri, som af ålder pläga vid sådana tillfällen
vara öfligt. – Kan erinringen däraf vara den unge konungen
och hans gemål till någon tröst under deras ännu fortfarande
landsflykt, var dock icke allt fåfänglighet, tillade den gamle
krigaren suckande och förde sin bägare till sina läppar.
Vid samma tid, fortfor han efter ett ögonblicks uppehåll,
som böhmarne förklarade Ferdinand afsatt, hotades äfven Ungern
att gå honom förloradt.
Furst Bethlen Gabor af Siebenbiirgen, som slöt förbund
med alla och svek alla, bröt in i Ungern, bemäktigade sig dess
fasta platser och ryckte an i förening med böhmarne under
grefve Thurn mot Wien.
Boucquoi gjorde allt för att försvara Donaubron, men
måste vika och bränna upp densamma.
Donau var visserligen för tillfället för uppsvälld och strid
för grefve Thurn att komma öfver; men Bethlen Gabor eröfrade
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
