- Project Runeberg -  Hjeltekonungen. Historisk roman från 30-åriga kriget /
519

(1906) Author: Wilhelm Granath With: Pelle Hedman - Tema: War
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Kap. XXIX. »Farbror invalid»

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

- 519 -

»Farbror Invalids» åhörarareskara brast ut i ett skallande skratt, när han slutat denna lustiga berättelse.

– Skål, »farbror Invalid»! ropade en page.

– Skål, min gosse!

– Skål! Skål, farbror! ropade flera stämmor.

– Skål! Skål, mina vänner! – Se så! Potsdonnerwettercreutzpappenheim! I tänken visst dricka gubben lurig, edra filurer!

– Nej! Nej!

– Det kunna vi inte!

– Osvuret är bäst, menade den gamle. – Men, tillade han, här har jag suttit och pratat med er och uppehållit er tid. – Upp till dans och lek, mina vänner! Snart nog kanske det börjar smälla och braka här i bygden, som varit så fridfull under hela kriget. – Leken och våren muntra – men glömmen ej att hjälpa till att lappa på papisterna, om de våga sticka sina näsor hit!

– Nej! Nej!

– Det är bra! Skål på er!

– Skål, »farbror Invalid!»

– Guds frid på er nu! Nu går jag hem till mitt tjäll och ser om min gamla muskedunder! Potsdonnerwettercreutzpappenheim! Mitt hjärta skulle jubla, om jag ännu en gång skulle kunna sträcka en kroat till jorden! – Farväl!

– Farväl, farbror!

– Fridolf! ropade Heinrich.

– Ja!

– Sjung en stump för gubben!

– Ja, sjung! sjung! stormade flickorna.

– Gärna!

– Potsdonnerwettercreutzpappenheim! Skolen I sjunga för mig också!

Gubben satte sig. Fridolf slog några ackord på sin mandolin och sjöng med enkel värdighet:

Lik en väldig ek, som breder sedan fordomtid sin krona
Majestätisk ut i rymden, ses den gamle värdig trona
Uti hemmets ljufva stillhet efter yngre årens strider,
Frid är präglad på hans anlet och kring veteranen sprider

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 07:20:48 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/hjelteko/0519.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free