Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Kap. XXX. Barnet, som förde sin gudfader in i himmeln.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
När lifpagen slutat sin berättelse, såg han på konungen,
hvilken somnat in. — Hans majestät hade helt visst inte hört
att lifpagen, utan att tänka på det mindra grannlaga däri, låtit
jungfru Maria, katolikernas främsta helgon, spela en ingripande
roll i berättelsen.
Försiktigt kröp lifpagen ned på sin madrass vid tröskeln
af konungens rum och hvilade där under nattens timmar, dock
utan att sofva men uppmärksam på hvarje ljud för att skydda
konungen mot den lönmördare, hvilken med en uthållighet
utan like sökte tillfälle att träffa protestantismens ädle förkämpe.
Följande dagens morgon fick lifpagen Fridolf af konungens
egen hand mottaga en dukat.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
