- Project Runeberg -  Hjeltekonungen. Historisk roman från 30-åriga kriget /
534

(1906) Author: Wilhelm Granath With: Pelle Hedman - Tema: War
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Kap. XXXI. Svältkriget vid Nürnberg.

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

- 534 -

Öfverste Cronberg, de »oöfvervirineligas» chef, utvecklade
en sällspord tapperhet, men äfven den kunde ej hindra hans
nederlag.

Den trupp, vid hvilken Antti befann sig, nämligen Wiborgs
bataljon, var en af dem, som hårdast ansattes af de papistiska.

På ömse sidor utvecklades ett hjeltemod, som var beun-
dransvärdt.

Slutligen måste likväl den finska skaran draga sig tillbaka.

Stålhandske var utom sig af ängslan.

På sin springare flög han genom leden och hans ljungande
ord träffade hvar mans öra.

Åter ett anfall!

Fåfängt 1

Öfvermakten var för stor!

Modlösheten började inträda!

Antti låg fallen, men han omslöt ändock med moders-
kärlek sin kära trumpet.

Flera gånger gjorde han ansträngningar att resa sig upp,
men förgäfves.

Förtviflad såg han drabbningens blifvande utgång och
samlande de sista krafterna, han ägde, tillropade han en kam-
rat, att icke allenast hjälpa honom upp på hästen utan äfven
fasthålla honom där.

- Det är medan jag blåser min sista signal för eder,
kamrater, utbrast korpralen, under det att hans ögon glänste
så besynnerligt. - Det är den sista tjänst, jag skall göra eder!
tillade han.

Då Antti blef upplyftad på hästen, bad han en af sina
kamrater att sätta trumpeten till hans läppar och omedelbart
därefter klang kraftig: Finska rytteriets marsch.

Det var en underlig verkan, dessa toner hade!

Finnarnes domnade krafter stärktes, de trötta lemmarna
spändes och fram öfver stupade fiender, dels döda, dels döende
sprängde den härdade truppen.

Stålhandske själf hörde den kära, fosterländska signalen!

Liksom hästen spetsar öronen vid ett välkändt ljud, så
gjorde också de finska ryttarna i den öfriga styrkan.

Oemotståndligt bröto de fram och länge dröjde det ej,

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 07:20:48 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/hjelteko/0534.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free