Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Kap. XXXI. Svältkriget vid Nürnberg.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
- 539 -
kunna för att rädda vår tro och vårt älskade fädernesland. -
Jag har - äfven jag - bi-dra-git - ti-ill...
Här slocknade stämman.
Karl Schulze hade fallit i kampen för skyddandet af sin
tro och sin fädernetorfva och kring den gamles dödsläger sam-
lade ryttmästare Stål sin truppskara och i en tyst, hjärterörande
bön skedde den gamles jordfästning, hvarefter Stål i ett kärn-
friskt tal påvisade, att kärleken till fäderneslandet ändock vore
en af människans förnämsta och heligaste plikter.
En dag syntes en ung flicka med snabba steg styra sin
gång från en af Niirnbergs förstäder mot en närbelägen kyrkby.
Det syntes tydligt på den unga flickans min, att hon
hade något viktigt att tänka på. Och hvilken Niirnbergs son
eller dotter hade ej det under då varande förhållanden.
- Jag undrar, om Mårten är hemma ännu, tänkte den
unga flickan, under det ätt hon påskyndade sina steg. Jag
skulle bra gerna vilja träffa honom; men om ...
Ett rop från floden Peglitz afbröt i detsamma den unga
flickans tankegång.
- Gretchen! Gretchen! ljöd ropet. Kom hit! Det är wallo-
ner i trakten.
Den unga flickan sprang ned till stranden och just som
hon vigt hoppade ned i båten sprängde en trupp walloner fram
ur småskogen.
Och allt eftersom Mårten rodde, hveno kulorna kring de
flyendes öron och mer än en gång voro de unga i verklig lifsfara.
Skulle de våga lägga till vid kyrkbyn? Funnes ej fienden
äfven där?
Vi våga! utbrast Mårten med tillförsikt och rodde mot
land; men knappt hade han och Gretchen satt foten på stran-
den, förrän en annan trupp walloner omringade dem.
Allt motstånd var naturligtvis förgäfves och Mårten för-
sökte det ej heller. De unga kände sig åtminstone relativt
nöjda, därför att de ej blefvo skilda åt.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
