- Project Runeberg -  Hjeltekonungen. Historisk roman från 30-åriga kriget /
556

(1906) Author: Wilhelm Granath With: Pelle Hedman - Tema: War
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Kap. XXXII. Vägvisaren

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

- 556 -

Franken och icke i Bayern eller i Sachsen, hvilket skulle synts
långt mera motiveradt.

Allt detta beredde konungen många och stora bekymmer.

Hans generaler voro för mycket krigare för att icke till-
tro sig förmågan att med sina svärd kunna sönderhugga de
politiska knutarna på stället, där de uppstått, vare sig i Wien,
Paris och Dresden, - men Wallenstein stod med sin här
alltjämt som ett hotande åskmoln på sina förskansade höjder.

Konungen höll ett stort, allmänt krigsråd, där man blef
ense om nödvändigheten att krossa friedländaren, innan man
med någon visshet till framgång kunde vända sig åt något
annat håll.

Angreppet beslöts och verkställdes - och resultatet har
blifvit läsaren bekantgjordt.

Ända till den 8 september stod konungen kvar i närheten
af Niirnberg i förväntan, att Wallenstein skulle af någon
anledning lämna sin oangripliga ställning.

Konungen lämnade då befälet öfver staden åt Kniephausen
och tågade till Neustadt vid Aisch, där han dröjde kvar till
den 13.

Det var till Neustadt, som jungfru Frida tjänade som
vägvisare för svenska hären.

Då Wallenstein icke heller då syntes bekymra sig om
konungen, delade denne sin här, lämnade hertig Bernhard af
Weimar 8,000 man, högsta befälet i frankiska kretsen, jämte
befälet öfver de kring Magdeburg och i Nedersachsen förlagda
protestantiska trupperna.

Under det att jungfru Frida och Carl Frisk redo bredvid
hvarandra i spetsen för svenska hären, talade de om sin kär-
lek i hviskande ton, på det att de inte skulle förråda sig för
någon af de efterföljande ryttarne.

Då och då sade jungfrun något om trakten, som de pas-
serade och en gång, då de närmade sig en vacker borgruin
sade hon:

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 07:20:48 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/hjelteko/0556.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free