Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Kap. XXXII. Vägvisaren
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Lifpagen, hvars häst blifvit skjuten, blef tillfångatagen och
fördes på sadelknappen af en svartmuskig wallon bort under
förtviflad karrier!
- Carl! Carl! ropade lifpagen förtviflad, då han fördes bort.
Carl Frisk uppfattade tillropet och såg olyckan.
- Följen mig! skrek Carl Frisk åt sitt folk. Befrien ko-
nungens lifpage från fångenskapen!
Och han sprängde efter wallonen, som tagit pågen till
fånga. Hans folk följde honom. Själf red han främst. Hans
häst låg som ett rep utefter marken, men det var knappast
tänkbart, att han skulle kunna hinna wallonen.
Dock! Försynen kom honom till hjälp.
Wallonens häst stupade och den järnklädde ryttaren med
sin fånge tumlade om flera slag på marken.
En annan wallonisk ryttare, följd af flera sådana, stötte till
och den förste af dem tog Fridolf på sin sadel samt ville fly
vidare.
Men nu var Carl Frisk framme.
Han hade ridit från sina män och kommit ensam fram
till wallonskocken, på hvilken han utan betänkande högg in
med sitt svärd, som uppjagade gnistor från rustningen.
I andra, handen höll han en pistol och sköt rätt in i
hopen samt lyckades träffa en af sina fiender.
Wallonerna slogo en järnring kring honom och ett dussin
svärdsklingor höjdes mot den tappre svensken, hvilken med
förtviflans mod värjde sig.
Wallonerna intogos af häpnad öfver detta krigarmod och
ämnade af aktning lämna den tappre.
Men då ankommo de främsta af Carl Frisks män.
Striden blossade åter upp med en bitterhet, som inte låter
sig beskrifvas.
Wallonerna fingo bita i gräset. Blott en och äfven den
blödande lyckades genom flykten rädda sitt lif.
Carl Frisk blödde ur fem sår, men han kände det inte.
- Ni blöder, herr ryttmästare, och måste förbindas, sade
en af hans underofficerare.
- Nej! De fördömda wallonerna kunna inte hugga ordent-
ligt. Det är blott nitar jag fått.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
